medminaandetag

Färdigjobbat för ikväll och två dagar framåt.
Kaos på jobbet, lite folk, mycket kläder är inte alltid en fin kombo.

Jag tänkte börja med att berätta för mig själv (om tio år) att jag sitter i våran (min, helens och stinas) 33a på grünnerlökka, oslo, norge. Här har jag suttit sedan 6e November föregående år, i brist på annat. Jag har en del projekt igång som jag tänkte prata med dig om, kära blogg. Jag tror jag gör som i skolan, jag punktar upp lite.


PENGAR är skit.
Jag har väll egentligen aldrig hatat pengar speciellt mycket, just för att jag alltid sett till att jag haft pengar. Jag har i princip alltid kunnat köpa allt jag velat ha, med en realistisk touch på det hela. Jag tänker inte tankar som att åka jorden runt närsom. Jag unnar mig någon resa om året och köper de kläder jag vill ha, eftersom att det får mig att må bra.
Pengar har helt enkelt aldrig varit något stort problem, det är inget skryt, utan kanske ett tråkigt men i längden värt liv.
Mycket beror säkert på att jag sedan praoen i åttan har arbetat mig genom åren, vid sidan av skolan.
Vad gäller lån, räkningar osv, så skäms jag lite över min soffa. När jag flyttade in i min lägenhet hemma på solgårdsgatans 12a, så var jag väldigt ivrig och hade precis förbrukat alla mina norgepengar på skit. Jag tog därför ett lån på min alldeles underbara bruna manchestersoffa, vilket iofs inte är något jag ångrar. Jag hade en tusenlapp i månaden att punga ut med, även om jag hade råd till det, så dödade det mig lite att betala av den varje månad.
Man ska göra bort saker och ting, helst ligga flera fötter före.
Räkningar är jag nazi med, vi pratar inte en vecka innan eller två. Jag ligger gärna fem hyror i förväg, bara för att jag vill vara i god tid och för att jag tror att jag kan spara pengar på det (?!).

ARBETE är min grej.
Jobb är mitt liv, usch vad hemskt, men jag tror att jag gillar att jobba. Nu när jag är i norge så har jag blivit duktigare på att tillåta mig själv att vara ledig. Hemma är jag en stor idiot som känner att jag förlorar pengar en dag när jag är ledig, istället för att kunna njuta av min jagkangöravadjagvilldag. Dock är jag ute efter ett extrajobb nu, rastlösheten pillar i örat och det börjar bli glest mellan sedlarna med tanke på att mitt treårsprojekt håller på att göra mig till en askunge. Och vet ni, jag är både askungen och den goda fen!

HÅR drömmer jag om, om nätterna.
Jag tror fortfarande att en dag, en dag. Sedan nionde klass i det höga stadiet så har jag tydligen jobbat så gott jag kunnat för att få mitt hår att bli skräp. Och oj som jag lyckats.
Blond lockig liten brud vart redan då en hårfärg, en plattång och ett löshår. Tunna, fina och många hårstrån, blir väldigt fort korta, slitna och väldigt få. Läran om livet.
Det har varit ett par omgångar då jag verkligen försökt att klara mig i vart fall utan löshåret, jag har varit duktig, dock i väntan på att jag ska falla som en eller annan knäsvag.
Denna gång, I'm counting.. om fyra dagar, så är vi uppe i sju månader. Det är bra siffror, en bra början på någonting stort! Idag är jag lockig och duktig :) Senast vet jag inte riktigt hur länge jag var utan, men det var iaf när jag bodde här senast, efter studenten 2007. Jag tittar på de bilderna ibland och tänker, jävla turkiet. Mitt hår hade precis börjat bli långt (inte som i långt, utan som i långt för att vara jag), september 2008, sedan lurade en turkjävel i mig att jag behövde löshår. Jag kunde inte välja om jag skulle nicka eller hålla med, så jag gjorde allt samtidigt flera gånger om, tills han satt i den sista slingan.
När jag tog bort löshåret nu senast 4e september 2009 så var jag helt, på riktigt, HELT kal på båda sidor, från örat och uppåt. Det var nog ett litet wakeupcall.
Det går framåt, nu har jag såna öronmuffliknande grejer över öronen när jag duschat haha. Mina små muffar har nog i vart fall blivit en dm långa. Jag har ju provat allt, från vanliga b-vitaminer, till andra tabletter, till franska tabletter, till inpackning, silkesdroppar, värmeskydd, salongfärg istf billig färg osv. Just nu ligger min tro hos ett shampo & balsam jag köpt, samt att klippa mig ofta för att iaf få håret fäscht. Efter att Puppie dumförklarat mig över mitt shampo & balsam, så har jag nästan börjat skämmas. Ja, det heter "fast", haha. Man måste tvätta håret var enda dag. "nej jag orkar inte idag" -"du har inget val!". Men konstigt nog så känner jag att det är värt det (om det fungerar), allt för mitt hår. Har tvättat håret i 35 dagar nu, sjukt rent!

                                                                  

TANDSTÄLLNING har jag haft.
Jag är dock en av de väldigt få som inte fått någon sträng bakom tänderna, vilket resulterat i att tänderna idag ser ut som skräp igen :) I ungefär 3 år har jag tjatat på tandregleringen i stan om att jag vill ha tillbaka min fina räls. De har inte sett mina tänder som ett lika stort problem som jag själv och har därför mest struntat i mig. När jag sedan blev 20 och jag ringde och sa att jag tänkte betala själv, då hade de inte tid. Jag var till en privattandläkare för att det brukar gå lättare när de skickar en remiss, men icke det.
Nu har jag fått nys om något, det ska gudarna veta. Nog för att jag pratar mycket skit om det norska språket, de norska mataffärerna, det norska julbordet, ja ni vet. TACKA vet jag de norska tandläkarna, som från ovan. Jag har varit på en undersökning som kostade mig 3600 norska kronor. På den undersökningen, som var en vanlig undersökning + lite avtryck av tänderna och så, fick jag allt skickat till the united states.
Där svarade de på om jag skulle kunna få invisalign som det heter. Invisalign är genomskinliga skenor som man använder 22 h om dygnet. Under de 22 h du har skenorna på dig så får du bara dricka vatten, jag vet, sjukt. Var 14e dag får du nya skenor, som allt eftersom kommer att likna slutresultatet.  Resultatet kan du se redan innan på film, hur det förflyttar sig allt eftersom, tills det är färdigt. Invisalign tar allt från 4 månader till 2 år, kostar 25-48 000 norska kronor (beroende på om du är i steg 1, 2 eller 3). Vilket var något som jag inte visste om när jag gjorde kollen. Jag hade hört att det skulle ta ungefär 4 månader och att det skulle kosta 25 000. Så efter jag hade varit på kollen så räknade jag med att det skulle kosta 48 000 och ta två år, vilket gjorde grejen rätt utesluten. Var där nu, tisdagen den 23e februari och fick veta att det kommer ta 6 månader och kosta 33-35 000. Igår tackade jag ja och det kommer kosta mig 40 000 svenska kronor, varav hälften måste betalas till veckan, hej fattiglapp.

TRÄNING är underbart igen.
När jag bor i norge, blir jag automatiskt en bättre människa. Jag jobbar som en vanlig svensson, vilket är sjukt lite för att vara jag. Istället fördriver jag tiden på cykel och löpband, nu även lite step. Så jäkla skönt att träna, åh du härlighet.  När jag är hemma hinner jag liksom aldrig träna, iom att jag då tvingar mig själv att jobba 12 timmar varje dag och pallar sedan inte att kliva upp om morgonen. Nej, slår ett slag för att alltid vara på tå.

FRAMTID är inte här än och det är jag glad för.
Jag har verkligen ingen som helst pejling på vad jag ska ta mig ann. Just nu är jag här och det är så jääävla "tills vidare". Jag har min lägenhet hemma i min älskade hemstad (med manchestersoffa och allt annat snyggt man kan tänka sig behöva). Jag blev just medlem i studera.nu, efter att ha fått panikångest av att prata med min kusin som tar studenten nu och kanske tänkt fortsätta plugga. HEJ 3 SABBATSÅR! haha, på riktigt, var är planen sickan?! man kan nästan tro att jag sålt smöret.. om man är en utomstående. Nejmen hur som haver och guds alla kära barn, så vill jag säga att jag jobbar på planen och tills dess ska jag tjäna ihop en tandställning!

Jag vet inte varför jag inte gjort det här förut, det är som att reda ut ett garnnystan, fast mig själv.
Livet känner jag nu, livet (eftersom att det är en ny månad), I'll tell you why later..

 
Turkiet 2008